Varje vår eller höst beroende på hur illa där an skorna är eller hur mycket jag har för mig i övrigt brukar jag ge mina skor lite extra kärlek. De håller ju så mycket längre då. Jag väljer oftast att köpa ordentliga skor, gärna närproducerade (läs Sverige) eller på second hand.

Mina kängor är från Skråmträsk i Västerbotten så de är väldigt närproducerade för mig. Fördelarna med dem är många, bland annat att de är sandalsydda. Det betyder att ovanlädret och bindsulan är ihopsydda innan sulan limmas på. En raritet i kommersiella skoaffärer. Lädret är vegetabiliskt garvat, alltså utan en massa snubbiga kemikalier som sen kryper in i mina fötter när jag har dem på mig. Passformen är ergonomisk och mina fötter får ett bra klimat när lädret sköter ventilationen. Jag är nöjd med andra ord. Nog om min kärlek till mina kängor och deras fördelar. Så hur gör jag då?

Först tar jag av skosnörena och borstar av smuts med en skoborste (sulorna är redan urplockade och på luftning sen sist jag använde skon). Det är viktigt att verkligen få bort smutsen i vecken på lädret så smutsen inte ligger kvar och skaver.

Sen tar jag en mjuk trasa som jag fuktat med ljummet vatten och torkar av det som inte gått bort med borsten. Fukten i trasan mjukar även upp lädret, du vet skillnaden mellan när du smörjer dig efter en dusch och när du smörjer in dig på torr hud.

Fukten öppnar upp porerna i lädret (precis som fukten i duschen) och gör det mer mottagligt för det skyddande fettet.

Det syns tydligt på de gamla näbbskorna att de är torra i skinnet, de är så ljusa och där de suger åt sig fukten blir de väldigt mörka. Jag har bytt till mig dem och de har inte fått tillräckligt regelbunden kärlek tidigare. Det ska jag ändra på nu. Fast jag måste vara försiktig, för om det blir för mycket fukt kan de tappa formen. Därför börjar jag lite försiktigt. Näbbskorna har även saltränder på sig och de gnuggar jag lite extra på för att få bort. Det är lite klurigt…

Sen är det dags för insmörjning. Jag smörjer helst med händerna, då känner jag bättre var fettet gått in och om jag missat något parti. Sen blir händerna väldigt mjuka också.

Jag använder Lädersmorningen som jag fick med när jag köpte mina Skråmträskkängor. Det är bara naturliga råvaror i (jojobaolja, bivax, ullfett) och ibland har det faktiskt hänt att jag använt det som läppcerat när jag inte hittat mitt vanliga cerat. Skofettet ligger ju liksom alltid på sin plats (vilket ceratet inte alltid gör). Dock är  inte veganskt utan innehåller ullfett från får och bivax. Så om du är vegan kanske du istället smörjer in skorna med såpa eller olivolja. Det har jag också gjort och det funkar fint. Då får du bara passa så du inte her på för mycket så lädret blir för blött. Lite i taget på fingrarna så ska du se att det går bra.

Här ser du skillnaden på insmord och osmord. På kängorna är jag noga med att smörja på kanten och sömmen på sulan, den är ju också läder!

Jag har alltid älskat skor och jag har arbetat flera år i skobutik och spenderat massor med timmar hos skomakaren i djupa samtal om skohantverket och skovård. Skor har alltid legat mig varmt om hjärtat sedan jag som liten botaniserade i mammas skogarderob. Pappa lärde mig tidigt att vårda skorna. Även om pappa smorde med Viking Fiskar smorning (som inte har mycket mer gott i sig än att vattnet stannar utanpå) så var det omsorgen han förde vidare till mig.

Nu är jag redo att möta både snö och slask!